Vart börjar man en sån här dag?
Kunde igår gå och lägga mej lugn och sansad för första gången  sedan i måndags. Har varit ett helvete under veckan. Eftersom vi spelat halvtaskigt mot ett Linköping som spelat bra. 2-0 i matcher inför gårdagens match, men då träder vissa spelare fram. Läs Johan Davidsson. Han säger i tidningen att han känner sej som 29 år, och inte 32 tack för det Johan. Nu blir det guld!
Han kliver fram när det är som mörkast, han står upp för sitt lag, han gör två kassar. Han är våran lagkapten!
Andreas Falk jobbar i det tysta, dödar LHCs powerplay på ett fullkomligt makalöst sätt, att han igår fick göra mål, helt suveränt!
Och Jan Hrdina, gått lite tungt för firma Ledin, Hrdina, Jämtin men igår särade man på Jämtin och Ledin. Hrdina såg otroligt fokuserad ut och som vanligt kung i tekningscirklarna. Avgör efter 47 sekunder i sudden.
Och sen har vi ju mannen längst bak, Stefan Liv. Igår spöade han Stana totalt i målvaktsmatchen. Stana såg ut som på gamla dagar SSK, slapp, osäker, oinspirerad, feg, tam, lat. Han är ingen bra målvakt. Så fortsätt att kasta in puckar på honom, stå i ansiktet på honom, slå lite på benskydd, plock och stöt, snacka lite. Så tappar han snart allt fokus och balans.

Ledigt i två dagar nu, och det kan vara bra. Få vila upp sej lite, inte minst Hv71. Hitta nya krafter, det kan även jag behöva göra efter en bra jobbig vecka. Mentalt är det jobbigt att lägga sej efter en finalförlust. Men nu ser det ljusare ut. Vi har två hemmamatcher i rad nu. Och sen åker man till Linköping för första gången i sitt liv på fredag.