NHL premiere 2008 Stockholm
Vi har mycket att gå igenom. Så vi börjar med det absolut bästa.
Stockholm med boysen. Helt jävla fucking överlägset. Tror aldrig att jag varit så upphetsad över en match. Men vi kanske ska börja med resan upp, 09.30 går tåget mot Stockholm, en timme senare sköljer man ned strupen med lite pilsner. Så fruktansvärt gott.
När vi kommer fram till Stockholm så kollar vi in vårat hem för helgen, mysigt... fast mittentoan var nog inte mysig efter att jag vart där... blev ju fan stopp i hela skiten.
Sedan en sväng till stan, greatskate var ett måste. Två nya träklubbor rikare. Bolaget blev det såklart också, samt ett tyskt ordlexikon. Så i framtiden kan vi blogga på tyska. Blev ett par pilsner på fredagskvällen och lite koll på Stockholms nattliv, vi besökte Friday, ett trevligt ställe om jag får säga mitt.
Jag hatar Stockholmare.
Lördagen vaknar man upp, taggad och förväntansfull, börjar med en frukost som är under all kritik. Blev ett par bett i smörgåsen, sen kastade jag in handduken. En snus och kaffe räckte för mej. Blev även nu en sväng i city för oss. Fast mestadels gick vi bara och väntade... och stunden kom.
På plats i Globen 2.5 timme innan match, var mäktigt, otroligt mäktigt. Så många stora matcher som spelats där. Jag och Bohman kände oss som två små femåringar på julafton. Sprang mellan souvernirstånden och alla andra upptåg. Jag spöade Jocke i tacklingstävling, men Jensa pissade på oss. Synd att det inte fanns några tröjor i strl small, men det var ju USA inspirerat på Globen så...
Jag hatar Stockholmare.
Stog nog med gåshud under hela matchen, vi förde ett jäkla liv där uppe på våran lilla ståplats vi skapade oss. För vi hade ju inga platser bakom oss, så vi kunde avnjuta hockeyn ståendes, men en enorm ribba. Vi visste inte vilket lag vi skulle hålla på, så vi jublade över allt, ja precis allt.
Nog för att Malkin, Crosby, Spezza, Heatley, Alfredsson var mäktiga att se, så fanns det en som var mäktigare. Mats Sundin, vilket jubel det var när han entrade scenen. Kan nog inte beskriva den känslan.
Kort, och gott... En toppenresa. Och snart ska vi till Kanada.. Montreal vill jag se live!
Stockholm med boysen. Helt jävla fucking överlägset. Tror aldrig att jag varit så upphetsad över en match. Men vi kanske ska börja med resan upp, 09.30 går tåget mot Stockholm, en timme senare sköljer man ned strupen med lite pilsner. Så fruktansvärt gott.
När vi kommer fram till Stockholm så kollar vi in vårat hem för helgen, mysigt... fast mittentoan var nog inte mysig efter att jag vart där... blev ju fan stopp i hela skiten.
Sedan en sväng till stan, greatskate var ett måste. Två nya träklubbor rikare. Bolaget blev det såklart också, samt ett tyskt ordlexikon. Så i framtiden kan vi blogga på tyska. Blev ett par pilsner på fredagskvällen och lite koll på Stockholms nattliv, vi besökte Friday, ett trevligt ställe om jag får säga mitt.
Jag hatar Stockholmare.
Lördagen vaknar man upp, taggad och förväntansfull, börjar med en frukost som är under all kritik. Blev ett par bett i smörgåsen, sen kastade jag in handduken. En snus och kaffe räckte för mej. Blev även nu en sväng i city för oss. Fast mestadels gick vi bara och väntade... och stunden kom.
På plats i Globen 2.5 timme innan match, var mäktigt, otroligt mäktigt. Så många stora matcher som spelats där. Jag och Bohman kände oss som två små femåringar på julafton. Sprang mellan souvernirstånden och alla andra upptåg. Jag spöade Jocke i tacklingstävling, men Jensa pissade på oss. Synd att det inte fanns några tröjor i strl small, men det var ju USA inspirerat på Globen så...
Jag hatar Stockholmare.
Stog nog med gåshud under hela matchen, vi förde ett jäkla liv där uppe på våran lilla ståplats vi skapade oss. För vi hade ju inga platser bakom oss, så vi kunde avnjuta hockeyn ståendes, men en enorm ribba. Vi visste inte vilket lag vi skulle hålla på, så vi jublade över allt, ja precis allt.
Nog för att Malkin, Crosby, Spezza, Heatley, Alfredsson var mäktiga att se, så fanns det en som var mäktigare. Mats Sundin, vilket jubel det var när han entrade scenen. Kan nog inte beskriva den känslan.
Kort, och gott... En toppenresa. Och snart ska vi till Kanada.. Montreal vill jag se live!
Kommentarer
Trackback