Igår gick man och la sej med ett sargat humör och en besviken känsla. Men något hände över natten. Taskigt humör och besvikelsen byttes mot en stolthet. Jag är stolt över vad Hv71 presterat iår, en halvknacklig serie med mängder av oavgjroda matcher, stundtals låg vi inte ens på slutspelsplats. Men när serien började dra ihop sej så hade vi länge häng på seriesegern, men tillslut slutar vi fyra.

Och under slutspelet har vi varit uträknade mot Timrå och Frölunda, men reser oss med en jävla moral och inställning.
Tyvärr är Färjestad för starka och går man igenom ett slutspel med 12-1 i matcher så är man värdiga mästare. Men vi var där och störde FBK.

Det är i motgång som den Stolte reser sej upp.

Och kröna den här säsongen med ett Guld hade verkligen vart pricken över i.et men nu får vi nöja oss med ett I utan prick. Och det kan jag leva med. Jag är stolt över vad jag fått vara med om i år i suporterväg.